.

Ok... Hej...
Ännu en vecka av totalförvirring..  Känner att jag får ångest av att jobba...(?) Förklara det!!
Jag gör allt jag kan, men det är inte tillräckligt. Hur löser jag det?
Eller är det bara att acceptera - ja suger =)
Ja, men du förstår!!
Ok - nu har första arbetsveckan gått efter den sista semestern! En fullspäckad vecka.
Måndag - läkarbesök och dödsstaff eller ej.. Men hon beslutade att jag ska få leva *tack*
Jag får mitt snitt.
FUCK alla kvinnor som stödjer vaginalförlossning... ligg där ni och njut på erat lilla bisarra lilla sätt...
Tisdag - Till Huddik, till kontoret...
Onsdag - Tandläkarn på morgonen..1½ timmes borrning och tanden fick fortfarande inte att rädda...
På kvällen slår det till - TANDVÄRKEN - jag hade kunnat slippa... om det hade skötts rätt redan på morgonen.. :(
Hela natten låg jag i soffan med glass och isbitar inlindad i en halsduk som jag knutit runt huvudet...
Tog massa smärtlindring som naturligvis inte hjälpte alls...
Torsdag - morgon, ringer jag BM och berättar mina synder ( naturligtvis bara värkttabletter som jag FÅR äta, men inte den mängden) ringer tandläkarn och BER om lokalbedövning...Får komma kl 9 för två sprutor i käften...
Hem å somna till 11... tillbaka till tandläkarn 12 för två sprutor till...
kl 14 åker jag å Leo till tandläkarn på stan och även där ber jag i receptionen om bedövning...
Tanden blir fixad.
Pencillin å Smärtlindring!