Tillfällig ångest

Just nu: Mera Självkänsla - Mia Törnblom
Ja just det, en bok per dag ... Överdosera självkänslan.
Det är verkligen bra böcker, hon har rätt.
Men det kommer mera.. Redan igår kväll fick jag använding av hennes ord.

Pratade gamla minnen med Rebecca igår å ångesten kom...|direkt|
Anledningen till att jag fick ångest är nog för att jag inte minns - och att jag inte minns beror ju på hur jag levde.
Då när jag levde som jag levde hade jag en konstant ångest.
NU har jag varken ångest eller lider av den hemska glömskan.
Jag vet varför jag hade ångest och hade en hemsk glömska.
För mycket värktabletter, för mycket tabeltter överhuvudtaget.
Då kunna jag känna hur ångesten kom, hade en kraftig ångest, gick till läkaren fick ångestdämpande dvs lugnande.
Allt det där skiter orsakar bara en sak - olycka och ångest!
Det enda du får är en tillfällig lycka och behag av tabletter.
Dagen efter kommer avtändningen och vardagen igen. .dvs huvudvärk, ångest, värk, benkryp ...
bäst att ta en till tablett för att må bra!

Efter mitt lilla ångest anfall igår - tänkte jag bara - jag kan inte göra nånting åt det förflutna och tänker inte lägga ner energi på att må dåligt över det!!
*poff* borta
Efter gick jag fram till Tösami, pussade henne och tänkte LYCKA!♥







Vaknade kl 9..
Klev upp å såg att katten levt livet när vi sovit...
Han har haft omkull min kaffekopp över bordet... där låg min telefon
och datorn...
Gah!

Vi har ju minskat vårat kolhydrat intag.. inte nollat, men nästintill  inkl fuskdagar =)..
Igår kväll blev jag toksugen på makaroner och korv *jammie*
Gjorde en vanlig stor portion, kasta i mig den tallriken och med mat kvar i munnen kom värken, smärtan och krampen..
AJH! F.a.n!
Skit grejjer,  sen när vi gick å la oss fick jag magsjukeont i magen och var helt säker på att jag skulle spy, så jag satt upp i sängen med frossa..
Allt pga kolhydraterna ja tröck i mig...
Gift!

Nu: Frukost - Mia - Tösa tid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0